Nu vet jag hur en arg och beskyddande svan låter:
-CHEEEEEEEEEE....
Fast jag blev mer intresserad än rädd, för nu låter JAG som en svan hela tiden:
-Scheeee, -Scheeee, -Scheeee och skrattar glatt efteråt.
Vi har varit på en liten Ö i en vecka som hette Knutsholmen. Den var inte större än att jag gick runt ön på 10 minuter, eller rättare sagt, pappa gick runt ön med mig sittandes i bärselen på 10 minuter. Jag hade fortfarande krupit runt där som en guldfisk i en skål, glad och desorienterad om jag skulle gå runt ön själv.
Vi tog en båt ut till ön där stugan låg så fint med vita knutar och röda väggar med en egen brygga. Det var väldigt mysigt där och stugan kändes stor. Men efter första dagen insåg jag att stugan inte var så stor, som jag först trodde. Jag försökte flera gånger röra på kaminen i köket och passade på när mamma var i rummet längst bort. Men efter bara några sekunder så lyfte hon upp mig och sa:
-Aja baja, inte röra kaminen. Den är varm och du kan bränna dig.
Att sova i det fria, långt från avgaser och bussar är helt underbart. Så friskt och skönt och precis utanför stugdörren så mycket att pilla på. Jag kan varna alla nynikna att det är obra att försöka äta en hel näve med tallbarr, det sticker i läpparna och det sticker på tungan.
Solen i ansiktet på bryggan när man äter frukost var inte så jätteskönt, min keps låg hemma i lägenheten och min mössa skuggade inte ögonen, men frukosten och bryggan var mysig. Vill ändå äta frukost flera gånger till på en brygga. Sen har jag nu i följd gjort, bastat, ätit blåbär, seglat, gungat, åkt båt, läst böcker, lagat mat, pillat på kaminen, fått blåmärke i pannan och på näsan, matat arga svanar,pratar som en arg svan, matat strutar, härmat strutar, pillat på träd, ätit gräs, löv, kottar, skor, grenar, mossa, grus, jord och pekat på alla grejor som finns i mina böcker, ramlat ner från sängen - dubbelvikt, suttit i min vagn som utsatts för terrängkörning-på-och-över-träd-stubbar-blåbärsris och upp-och nedför trappan till stugan. Tur det är stötdämpare på vagnen.
Sen fick jag äntligen berätta min och mammas hemlighet för pappa. Jag har haft så svårt att hålla mig, men pappa har nog inte förstått vad jag sagt ändå. Detta var pappas 30 års present och vad är en present utan kompisar. Så alla mina faddrar, farmor, Nusses flickvän Sara och min kompis Theo kom till oss eller till Pappa för lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar