Hösten är äntligen här

Då var hösten här och det är skönt. Kyligt om kinderna och om händerna. Ja, det finns vantar men det är inget för mig ännu. Jag blir så arg när pappa eller mamma försöker sätta på mig ett par vantar. Man tappar förmågan att peta på saker och stoppa det i munnen.
Så vantar är inget för mig.

Jag är ute mycket på dagarna, då oftast i skogen och tittar på träd, löv, stubbar, fåglar och i bland en och annan hare eller kanin. Då sitter jag helt tyst och pekar försiktigt med mitt pekfinger mot haren. När den har skuttat iväg så säger jag:
-Dähhhh,
och gör ett mumlande ljud, Ehmmm, Ehmmm, som om haren äter på något gott.

Jag tycker om djur, alla dess djur, stora och små, och fåglar är min specialitet.
Jag kan härma Svanen, skatan, pippin ( småfåglar) kråkan.

Lilla jag i hösten

Tittar samtidigt på lastbilar när jag pillar med löven

När jag gungar kan jag ha vantar på mig

Jag och pappas favoritposition när vi spejar efter djur i skogen

Bähhhhh

Ibland ser jag så vuxen ut

Och ibland ser jag förvånad ut